månadsarkiv: september 2010

Väga, väga , väga…

I går pratade jag med flera kunniga fårfolk från bl.a fårhälsovården. Det är så nyttigt att bolla tankar och ideér med andra. Samtidigt är det bara att åter igen konstatera att det finns inga rätta svar när det gäller får. Alla gör på olika sätt efter gårdens förutsättningar och vad man har för möjligheter.
Vi pratade mycket om slutgödning, tillväxt och klövar. Och att väga lammen. Hela sommaren! Ja, nu innan slakt väger jag åtminstone, men då är det så dags…

Erfa-träff

Fick låna en GPS för att hitta till träffen igår. Alltid trevligt att komma iväg och träffa andra fårbönder och dela erfarenheter med. Men gårdarna ligger ju ofta på svårhittade ställen ute i tjottahejti…Men resan förlöpte väl och jag fick se nybyggt fårstall och prata baggar, slakt och utfodring m.m.

Juverinflammation

En av mina favvotackor har fått juverinflammation! Var ute tidigt i morse (med tre barn i pyjamas med i bilen..) för att ge henne penicillin andra gången. Jag vill så gärna ha henne kvar, men det blir nog svårt efter det här. Får se hur det utvecklas. Hon var piggare idag i alla fall.
Bror med fru, barn och pappa var med i lantbruksdelen av tidningen Land i fredags! Så fina så sitter de på bilden mitt blad utegrisarna. www.lantbruk.com Men jag har inte lyckats hitta dem i nätupplagan

Betesputs och köttlådor

KJ har hjälpt mig idag med att putsa av en del vallar. Funkar hyffsat. Men det är mycket sten och mycket grisbök.
Själv har jag stängt om tackorna som själva bytte hage tidigt i morse!! Mitt i samhället!!  Klumpigt av mig att bara fästa grinden med en rem per sida så när en tacka kliat sig mot den hade den tippat ner och tackorna hoppat över….Får är vanedjur. De visste var de skulle och traskade dit. Pust!
Annars har jag mest ägnat dagen åt logistiken kring köttlådorna.

Baggarna friserade

I går ledde jag hem baggarna för att klippa dem. Det gäller att ha ögon i nacken för jag litar inte på dem, men när jag har hunden med mig så är de fokuserade på henne. Ena baggen har jag i ett ganska långt ”koppel” så han har lite svängrum. De andra springer och hoppar löst omkring mig. Ja, får skulle inte gå att hantera utan den berömda flockinstinkten som gör att de vill hålla ihop.
Väl hemma i ladugården klipper jag dem i en klippstol. De tycker det är skönt och står nästan helt stilla. Oj, vad de krympte. De hundra kilona bagge såg inte så maffiga ut längre…

Picture

Före.

Picture

Efter.

Picture

Hjälpmedel.

Picture

Min fårsax.
Har inte klippt får sedan i januari, men det tog bara halva första baggen sedan är man inne i det. När jag klipper så har jag som alla andra fårklippare en särskild gång. Men för att undvika att göra avelsbaggen oanvändbar så tänker jag hela tiden ”bagge, bagge, bagge” , så jag inte kör långa tag under magen som jag alltid gör när jag klipper tackorna!

Valla i mörker

Oj, vad snabbt det mörknar nu om kvällarna. Skulle öppna upp intilliggande hagen åt lammen och valla dit dem och det var rätt skumt när jag började. Det var helt skumt innan jag var klar och jag har aldrig vallat i mörker förut. Men både hund och får har mörkerseende (tror jag!) så jag behöll ficklampan för mig själv…

Tyst flock

Flyttade tackorna till nytt bete i går. Jag och Tekla i barnvagn längst fram och vovven längst bak. Jag vände på vagnen så Tekla kunde titta på fåren och hon försökte klappa dem medan vi gick. Tackorna utan lamm blir en stor, följsam, tyst flock utan allt skrikande mellan lamm och tackor. Kändes lite ovant.
Lammen flyttade jag idag till nytt, gott vallbete och jag har även börjat slutgöda med lite spannmål. Om ett par veckor får de sina första ensilagebalar av högsta kvalité så de fortsätter växa ända fram till slakt.

Lammen frånskilda från tackorna

I torsdags blev det så äntligen dags att skilja av djuren. Jag hade planerat att göra det för en månad sedan, men blåtungevaccineringen kom emellan och andraskörden blev försenad pga av regn. Men nu när balarna är bortkörda och staketet kontrollerat, så var parasitfria vallen redo för lammen. Jag började tidigt på morgonen för att hinna igenom alla lamm. Först tar jag in alla djur i ladugården med hjälp av hunden. Sedan delar jag av hallen med en skjutbar grind och två lammgrindar som en ”sluss”. Tar ett lamm, avmaskar det, prickar av det i listan och släpper ut det på andra sidan grinden. Tackor och lamm står ganska trångt så att jag lätt får tag på lammen. Regel nummer ett är att aldrig börja jaga dem!

Picture

Ett hölster till sprutan gör att händerna är fria. Avmaskningsmedlet är i en dunk på ryggen. 2,5 ml/10 kg kroppsvikt.
Som KRAV-bonde vill jag så klart påpeka att jag gjort träckprov på lammen innan avmaskning. Någon tänker kanske dessutom att den dåliga tillväxten på mina lamm beror på att de har parasiter i sig. Men så enkelt var det inte…Proverna visade på låga halter av parasiter hos lammen. Avmaskningen görs främst för att de ska gå på parasitfria beten from nu.

Picture

Lammen till vänster och tackorna till höger.

Grinden som delar av grupperna flyttar jag efter hand som tack- och lammgruppen krymper. Till slut är det bara tackor kvar på ena sidan. Ett smart drag i år var att jag inte släppte ut lammen efter hand som de blev klara. Då började inte tackor och lamm ropa på varandra utan de kikade bara på varandra på varsin sida om grinden. Annars kan avskiljningen bli en väldigt högljudd historia.
På eftermiddagen när allt var klart vallade jag bort lammen till en vall utom höravstånd från tackorna. Ibland har jag låtit en tacka gå med i vallningen just för att lammen ska  ha någon att följa. Jag glömde bort det i år och Chola hade ett tufft jobb att förflytta hela flocken med tröga lamm som inte rikgtigt var med på noterna. Barn och medföljande kompisar fick ryka in och schyssta på!
Tackorna fick stå inne ett dygn på vatten och halm för att snabbt sina av. En del bräkande efter lammen blev det så klart, men jag sade till dem: ”Hörrni brudar, jag slutade själv amma för ett par månader sedan och det är faktiskt ganska gutt å slippa ifrån det!”

Gips

Vid flytten idag såg jag att ett lamm hade brutit ett bakben. Jag körde hem det till ladugården och spjälade och gipsade det. Men nästan så fort gipset torkat så körde jag det i en skottkärra tillbaka till flocken. Det blir mindre stressat om det är hos de sina.
Klipparen är betälld till en bit in i oktober. Känns bra. Det tar för lång tid att klippa alla själv.