29 lamm födda

Igår gick en tacka och ropade på sitt lamm medan jag gav djuren ”kvällsmat”. Efter ett tag började jag leta jag också. Lamm har en synnerlig förmåga att slingra sig ut och emellan överallt, men då vill de ju tillbaka och brukar ropar högt på sin mor. Här var det helt tyst. Inget gott tecken.
 Jag hade tidigare på dagen flyttat bort tackor med lamm och stängt för med grindar så att jag skulle kunna köra in en ensilgebale till dem. Sedan släppte jag fram dem och tackorna var glada i den nya balen. Nu bara kände jag att: ”lammet ligger i ensilagehäcken, men det är nog dött.” Klockan var halv elva på kvällen och sängen hägrade. Men vad sjutton, även om det förr eller senare kommer fram så ville jag ha ut det nu. Jag öste och öste och grävde mig runt hela foderhäcken och när jag kommer till sista hörnet och lyfter på en tuss med ensilage sticker ett lammhuvud fram. Pigg och glad och det skuttar fram till sin mor, som ÄNTLIGEN tystnar, och lammet börjar äta.
Bevisligen hade lammet klättrat in i häcken,men inte klarat att kravla sig ur. Jag förstår fortfarande inte att det inte bräkte, men det hade väl förmodligen inte hunnit bli tillräckligt hungrigt utan låg där och hade det gott. Att det lika väl kunde ha kvävts om det dråsat ner foder på den var den glatt omedveten om. Vilken tur att jag inte väntade till idag på morgonen!