Baggarna friserade

I går ledde jag hem baggarna för att klippa dem. Det gäller att ha ögon i nacken för jag litar inte på dem, men när jag har hunden med mig så är de fokuserade på henne. Ena baggen har jag i ett ganska långt ”koppel” så han har lite svängrum. De andra springer och hoppar löst omkring mig. Ja, får skulle inte gå att hantera utan den berömda flockinstinkten som gör att de vill hålla ihop.
Väl hemma i ladugården klipper jag dem i en klippstol. De tycker det är skönt och står nästan helt stilla. Oj, vad de krympte. De hundra kilona bagge såg inte så maffiga ut längre…

Picture

Före.

Picture

Efter.

Picture

Hjälpmedel.

Picture

Min fårsax.
Har inte klippt får sedan i januari, men det tog bara halva första baggen sedan är man inne i det. När jag klipper så har jag som alla andra fårklippare en särskild gång. Men för att undvika att göra avelsbaggen oanvändbar så tänker jag hela tiden ”bagge, bagge, bagge” , så jag inte kör långa tag under magen som jag alltid gör när jag klipper tackorna!