Bara vinterlamm, som väntar på att bli klippta, kvar i ladugården.

Tackorna har varit instängda med baggen några dagar. Det snabbar på brunsten och tackorna ”smittar” varandra. Men nu när de värsta regnskurna tillfälligt dragit bort vill jag inte de ska börja trampa vinterfållan redan, utan har släppt ut de båda grupperna i varsin hage nära hemma. Kör ut några balar i taget och öppnar en i sänder med grindar runt. Igår när jag gick ut till dem på morgonen var det ett par minus och lagom frostvitt på marken. Så härligt. Att gå in i hagen så här års medför dock vissa risker. Jag har Chola vid sidan och tar alltid med en käpp om jag skulle hamna framför en bagge med sänkt huvud…Han tycker jag kommer in och tar hans tackor. Särskilt om man plockar med dem eller ska undersöka någon tacka eller så. De annars så snälla baggarna är inte sig själva och det får man förstå.
När djuren var inne häromdagen skulle jag klättra upp och putta ner halm från en hylla inne hos fåren. Jag hade ryggen mot flocken och hade precis klättrat upp första biten mot halmen när baggen kommer farandes. Nu nuddade han bara mitt baklår och väggen tog värsta smällen, men oj vad rädd jag blev. I det läget ska man läxa upp baggen ordentligt så han inta vågar sig på något sådant igen. Jag läxade ingenting ska jag säga, för jag var alldeles för skakig i knäna…