Halva dagen har gått till fårflytt 300 meter…Nu betar de i ”Boulet”.

Om jag kunde begripa hur Cholas hjärna funkar. När flera stycken personer är med vid en fårflytt är hon som förbytt och jag kan inte veta hur hon ska reagera….Hundexperter ge mig gärna råd. (Nancy och Pia typ…)
Det är familjemedlemmar och grannar som är med och går bakom lammen så de ej springer tillbaka eller står som trafikvakt. Direkt kastar hon ett getöga på dem och springer fram till mig, vill inte springa höger om de är någon där eller blir allmänt förbytt. Hon älskar att kela med dessa personer när det inte är vallningssituation!
Först flyttade jag och Malte, med hjäp av traktorn, creepfeeding-vagnen, mineraltråg, saltstenar. Gick så där. Jag körde lite slarvigt och vagnen kasade av pallgafflarna i en nedförsbacke och stackars Malte grät och var rädd att traktorn skulle välta! Nåväl, allt höll och sedan var det fylla på vatten i nya hagen. Tog sin lilla tid. Gå runt staketet en extra gång och hämta remmar till grinden. Sedan gick jag och Chola och gjorde det vi tränat på flera kvällar: Ut i hagen och hämta alla utspridda får, samla ihop dem och förflytta dem till grinden. Det gick lika bra som när vi tränat även om jag märkte på henne att  hon driekt märkte när medhjälparna anlände.
När alla var på plats kom trafikvakten (KJ) in i bilden och alla kom över vägen utan problem. Nu återstod några hundra meter längs trafikerad väg. Jag vågar då inte köra själv utan våra snälla grannar rycker ut och står längs sidorna eller schasar på tveksamma lamm längst bak. Det är detta Chola inte fixar och vill helst inte vara med. Förra året sprang hon hem… Nu valde jag att ha henne i en lång löplina och gå med henne bakom medan KJ fick gå längst fram med ett kraftfoderspann. Det gick bra, men 20 lamm rusade tillbaka och ingen hann stoppa dem även om vi var 3 personer och en hund bakom flocken. Vi gick in och satte på tevatten och bakade scones medan den gruppen lugnade sig och föste dem sedan framför oss tills de kom så nära att de hörde sina mammor. Då fick de fart!
Efter någon timme var jag tillbaka i hagen och kollade att allt var lugnt. Alla tackor och lamm hade hittat varandra och ordningen var återställd. Nytt bete – skön känsla!