Meg

Picture

Min väckarklocka ringer oftast ca 6.30. Det första jag gör då är att gå ut till ladugården för att kolla till det. Jag passar på när jag ändå rastar hundarna. Jag kikar mest bara in. Kollar att ingen vattenkopp står och rinner, att något djur inte kommit ut på fel ställe någostans och framförallt att det är lugnt.

Fåren är vanedjur. De vet att jag bara kollar in, att det inte är dags för utfodring eller vallhundsträning eller något. Därför ligger de lugnt kvar och idisslar, någon kanske reser sig upp, men de flesta sover faktiskt fortfarande så dags. Idisslande djur är smarta och följer solen ljus. Klockan 4 en junimorgon – då är det annorlunda och betesjobbet är redan igång.

Efter att resten av familjen kommit iväg till jobb, skola och dagis går jag ut till djuren igen. Då är det lite mer liv i luckan. Utfodring och tillsyn och sedan ska hundarna jobba. Med två hundar tar så klart vallhundsträningen dubbelt så lång tid som med en hund…Meg är här för att stanna för gott och hon är bättre på fårvallning än vad jag är – helt klart.

Fotot ovan är inte nytaget, det syns på gräset. Jag har fått det från förra ägaren: duktiga Lena Karlsson på Ty Nant kennel. Meg gillar verkligen inte när en kamera kommer fram! Igår hade jag en journalist här som frågade om livet med får och skulle avsluta med lite fårfoton. Jag tog med Meg för att hämta djuren och glömde helt hur rädd hon är för kameran. Efter en halv hämtning pös hon iväg bakom en stenmur och försvann…