Vallningsabstinens

Körde lite fösningar med Chola igår. Hon behöver få valla för att må bra, men när tackorna varit nybetäckta har hon inte haft så mycket att göra. 
Fösning är vår sämsta ”gren”, men det gick riktigt bra! Tacksamt att kunna fösa om man t.ex. har med baggarna att göra. Då vill inte jag gå framför dem precis, utan att kunna fösa då är perfekt. Nu gick det väldigt bra just för att jag var så lugn eftersom det ”bara” var tackorna vi hade att göra med. Om jag hade haft plirande baggar framför mig att fösa hade jag varit nervös – och direkt går det sämre med hunden. Hon känner så väl av mig så det är inte klokt. Ibland tror jag hon kan läsa mina tankar t.o.m.
Allting tar längre tid med snön och vattnet frös samma natt efter jag hade lakat… Förmodligen satt det en isplugg som kom på tvären i cirkulationen och så stannar allt igen. Men det är inte så jobbigt som det låter att bära vatten till över hundra djur, De dricker inte så mycket eftersom de äter ensilage. Annat hade det vait om de fått torrt hö. Sedan äter de gärna snö också. Och det har vi ju gott om!
I går lagade jag alla trasiga trähäckar, sådana som jag har runt balarna. De har samlat på sig ett gäng sedan i höstas. Jag fick hjälp att såga till ribborna på längden och kapade sedan  med vanlig fogsvans och fäste dem med skruvdragaren. Som vanligt går det ganska fort när man väl kommer igång!
Picture